Idag var det dags. Årets äppelplockarpremiär på äppelodlingen vid Tosterup slott, Österlen. I röda, rosa, orange, skimrande gula gröna nyanser hänger äpplena vid sina grenar, i små klungor eller ett och ett. Underverk är det hur de kala spretande vind och väderpinade grenar som  vi klippte av/ner i vintervåras,  där själva bryt- snittytan kallas ”ventil”,  för att få ny kraft att växa vidare. Så vackert har jag alltid tänkt, en ventil behöver vi alla, även vi människor för att få luft och energi. Nu i skördetid blir växtkraften  så påtaglig, de förr så taniga kala grenarna prunkar i bladverk och frodiga äpplen. På bara några månader, från frusen knopp till blomma, bi-befruktning, kart och nu det fulländade äpplet. Det som ”överlevt” årstidernas brutala utslagning och den manuella gallringen av både blommor, grenar och kart. Symboliskt även det, survivel of the fittest?, nej så är det ju inte… de som överlever är de som lyckas anpassa sig till sin omgivning och ställa om. Var det så Darwin sade? De som klarar att följa med förändringar förflyttningar nya samarbeten och möten, följa vindarna som vart äppelträd i odlingen som står fäst vid ett bamburör som stöd men som ger den kraft att växa och dansa med vinden…

Tankar som kan virvla runt där vi går långa timmar och plockar, för hand med handskar vart utvalt äpple. ner i en liten låda och sen ner i de stora träbingarna på ”det lilla traktordragna tåget” som lastas och töms lastas och töms… 48 000 träd ska plockas, de står i 100 rader i den mjuka sluttningen ner mot sydkusten. Saga är först ut. Plockperioden beräknas vara cirka 6-8 veckor. Hela Äppelriket är  en mustig höstmust.

När jag var ung/yngre heter det väl (ha ha…) hade jag romantiska drömmar om  att åka till Frankrike och plocka vindruvor. Tillsammans med en internationell skara skulle jag plocka druvor i Rhonedalens sluttningar och på kvällarna skulle vi sitta runt rustika träbord och vin-diskutera ”livet och världen” över en mustig köttgryta…

Det blev aldrig någon druvplockning vid Medelhavet för mig. Men idag plockar jag äpplen på Österlen. Det blev ”min vinresa”, fast annorlunda. Att plocka äpplen är ett härligt ute-arbete i sol och vind, när regnet dundrar in inte lika tjohoo, men det är liksom all-inclusive i plockperioden,  Och var dag små fläckvisa prat om litet dutt här o där och globalt, politik och böcker, barn och äppelknow how, med de andra i äppelplockarnas brokiga skara,  och radio och podd-lyssnande.  och böj o sträck och gå gå gå i träd för träd rad efter rad…  Åtta timmar känns i ben och fötter. Men befriande skönt nu, efter en dusch, med enkopp te och en fridfullt sovande Awen (min katt) i knät.

I övrigt drar det ihop sig med valspurt. The Swedish voting-race, typ. Orkar snart inte höra mer om löften och lovord, om procenter och miljarder. Var finns kärnvärdena, grundvärderingarna? ibland verkar det som om vissa ändrar sin röst på lösa grunder och löften om att typ ”vi vill sänka bensinskatten”, sänka skatten, göra det bättre för barnfamiljerna, pensionärerna, miljön, skolan, vården vården skolan!!!” Vi och dom. igen. skapa motsättningar och rädsla.

Istället för samarbete och gemenskap. Att se att Sverige bara är ett lillepluttland uppe i ena hörnet. få perspektiv. Och hela tiden försöka tänka tanken att. Vi är alla olika, vi har olika värderingar, viljor och smaker.  Om musik, bilar, djur, kaffe, mat, resor, blommor… En del är intresserade av motorcyklar, andra av hästar, vissa av stickning, andra vill bodybuilda sin kropp eller tycker att handboll är det roligaste man kan spela eller Ishockey eller badminton, golf eller agility med sin vovve. Ej att förglömma yoga, läsa böcker, gå på teater, surfa (på havets vågor), baka, spela Poker eller piano, jaga eller gå på krogen… Vart jag vill komma? vet inte riktigt, vill bara att vi alla ska kunna hitta ett sammanhang där vi alla får vara som vi är, utan att såra söndra andra. Livet är en kompromiss, vad är viktigast för dig för mig?

Förra helgen besökte jag mitt gamla rotsystem i Örebro och Skedevi vid Tisnarens strand i Sörmland. där min pappa är född och jag och min syster tillbringade många av våra barndoms sommarlov. Vi, jag och nämnda syster och moster (85!) körde nu kring gamla hus ”där bodde vi då” där bodde vi sen, där bodde farfar och farmor, Märta och Olle i den gamla nu sedan länge nedlagda handelsboden”, och Svenssons lantgård med både kossor, grisar och en dräng…  minnen, möten, doft av hö, utedass, granskog… simturerna i insjöns  mjuka vatten, kräftskivor, saft i syrenberså och spökrädsla vid kyrkogården, hässja hö, hoppa på höskullen, små fragment ur minnesluckornas arkiv.  Inklusive några fina små möten med nutida ”utsända” (tack Kay Pollack för din filosofi kring det och vissa människor vi möter”)  bland annat Kristina som satt och rensade svamp utanför det sista torpet vi bodde i, för nästan 50 år sedan. Nu har hon och hennes familj det, sedan 20 år,  som sitt ”retreat” i skogsgläntan, fortfarande med utedass vedspisen intakt. Vi hade ett fint litet samtal om livet i som i en tidlös tillvaro, hit och dit i år och geografi, med naturens värde och miljö som värdegrund, och humanist. Jag var kring 8 år när vi flyttade därifrån… Vilka drömmar och planer hade jag då?

Tiden har inte stått still, den tickar som klockan runt. 10 år 20 år 50 år igår imorgon…

Ikväll blir det ingen mustig kollektiv vin-middag över världskartan kring ett rustikt träbord på en fransk vingård. Men väl spagetti och köttfärssås i soffan där vinet är vatten, i ett hus  på Österlen. Så blev det. Underbart! Imorgon väntar en ny heldag i Äppellunden.

Kvällssolen kastar långa skuggor över Tosterup.  Nu kastar jag ut dessa ord i världen…   Susanne